Fritidens underbara hamn

Så länge solen den glittrar på böljorna …

Jag minns hur jag som barn ofta åkte ut med pappa i vår båt. En stor träbåt med båtplats mitt i Stockholms innerstad. Bland höga bostadshus och lummiga parker låg där vår biljett ut på det fria vattnet, ut i friheten att ta sig vart man vill. Jag och mina två småsyskon brukade sitta i fören, iklädda flytvästar i varsin färg (min neonfärgat grön) och sjunga. Det låter som en efterhandskonstruktion kanske, lite väl idylliskt. Men så var det, jag lovar! Vi köpte storstrut när pappa tankade. När det var höga vågor, som kanske kom sig av en större, förbipasserande båt, slog man hakan i det silverfärgade räcket som gick runt relingen. Vår hund var livrädd för alla typer av fordon, men allra värst var denna vår träbåt, Alba. Hunden skakade som ett asplöv när det var dags att hoppa i båten, och tappade till och med en massa päls när vi var ute! Av stress! Det var en orolig själ … Men jag är nästan säker på att han tyckte det var värt det när vi sedan satte honom iland på någon oerhört vacker och stillsam skärgårdsö, där han kunde springa efter fåglar och bada bland tång och alger. 

Doften av tång, sälta och hav

Dessa dofter är på många sätt tvehövdade för mig. De beskriver i ett slag barndomen (som på många sätt är en väldugt ofri tid i livet, man är ständigt beroende av andra), men samtidigt beskriver den för mig även frihet! Friheten som symbol för lycka. Sommarlov, sand i baddräkten och stinkande blålera. Armar som är helt solbrända men bröstkorgen som är kritvit på grund av flytvästen. Hur det gungade på bryggan när man hoppade i land. Om det är något jag vill ge mina framtida barn är det sommarlov till havs.